Edvardssonnummertre

HAHAHAH jag måste säga att jag kan bli lite väl sentimental när jag har lite alkohol i kroppen så jag ber om ursäkt för det senaste blogginlägget som egentligen inte alls hör hemma på internet. Men jag kan meddela er att jag verkligen inte är ett kärleksnervvrak, jag försöker åtminstone. haha!

När jag ändå är på gång att skriva i min  halvt övergivna blogg så  kan jag ju pinga iväg en lite mer seriös skrivelse. Imorgon börjar studerandet igen och som jag har konstaterat så ärjag inte redo. Jag och Jessica ska även besöka polisen. så lyckligt lottad som jag är följer båda mina föräldrar med och stöttar mig. Jag är egentligen inte rädd för straffet som jag borde vara utan det värsta är det faktum att man faktiskt skäms. Och jag vet inte om jag skäms över att jag faktiskt begick ett brott eller om jag skäms över att vi åkte fast. och fan, inte är jag en perfekt exemplarisk medborgare som bidrar med något så jag måste tyvärr erkänna att jag bara skäms över att vi faktiskt inte lyckades planka in över huvudtaget. vem lyckas inte med det liksom? äh, jag antar att det löser sig det också för de flesta problematiska situationer man ställs inför har ju en tendens till att sluta på ett relativt lyckligt sätt. om inte annat, har man själv makten att göra det lyckligt senare. När jag tänker efter.. jag har absolut ingenting att klaga på. Just nu känner jag mig riktigt jävla fräsig och lycklig :)