Edvardssonnummertre

Det är söndag idag och måndag imorgon. Jag har sovmorgon imorgon och det är som musik i mina öron för att beskriva det på ett bra sätt.  Idag var det öppet hus på Danshuset och tussen och jag skulle ha provat på ett antal kurser men det slutade med att vi provade på en. Ett litet misslyckande kanske men men, inte lider vi för det. Det var modern dans som stog på schemat som vi faktiskt följde. Det visade sig vara en relativt bra klass enligt mig och min danstös. Jag önskar bara jag hade de där jävla tekniska kunskaperna så jag kunde ta en svårare klass som i sin tur skulle få mig att bli en smula bättre men correct me if im wrong, så vitt jag vet kan man fortfarande inte spola tillbaka tiden en sådär 5 år.  För ersom inte är så insatta i dansvälden kan jag meddela er att utan de där tekniska fördelarna jag pratade om så som piruetter och allt vad det är kan man inte ta så många avancerade klasser förutom en del streetklasser. Eller nu ska jag inte ta i. klart man kan vara med, men  inte utan att man går därirfån med en skamsen känsla i bakfickan eftersom man är den enda i gruppen som inte klarar av en piké. och så klart kan man ju börja arbeta på sin självkänsla som får en att inte bry sig om att man inte klarar av vissa saker men självkänslan täcker inte upp de hålen som uppstår i koregrafin då man inte kan leverera den tekniska svårigheten som krävs i just de hålen.

HAHAHAH jag måste säga att jag kan bli lite väl sentimental när jag har lite alkohol i kroppen så jag ber om ursäkt för det senaste blogginlägget som egentligen inte alls hör hemma på internet. Men jag kan meddela er att jag verkligen inte är ett kärleksnervvrak, jag försöker åtminstone. haha!

När jag ändå är på gång att skriva i min  halvt övergivna blogg så  kan jag ju pinga iväg en lite mer seriös skrivelse. Imorgon börjar studerandet igen och som jag har konstaterat så ärjag inte redo. Jag och Jessica ska även besöka polisen. så lyckligt lottad som jag är följer båda mina föräldrar med och stöttar mig. Jag är egentligen inte rädd för straffet som jag borde vara utan det värsta är det faktum att man faktiskt skäms. Och jag vet inte om jag skäms över att jag faktiskt begick ett brott eller om jag skäms över att vi åkte fast. och fan, inte är jag en perfekt exemplarisk medborgare som bidrar med något så jag måste tyvärr erkänna att jag bara skäms över att vi faktiskt inte lyckades planka in över huvudtaget. vem lyckas inte med det liksom? äh, jag antar att det löser sig det också för de flesta problematiska situationer man ställs inför har ju en tendens till att sluta på ett relativt lyckligt sätt. om inte annat, har man själv makten att göra det lyckligt senare. När jag tänker efter.. jag har absolut ingenting att klaga på. Just nu känner jag mig riktigt jävla fräsig och lycklig :)

det är sorgligt, varför blir jag inte kär?

Nu sitter jag här väldigt bekvämt i vår nya soffa och tittar på sex and the city, är inte det livet? njaaa, tveksamt. om det hade varit Grey's så hade det inte varit en tvekan men jag lider inte för det uatn jag nöjer mig med hur jag har det just precis nu (inte för att sex and the city är dåligt utan för att Grey's är oslagbart).

Om cirkus två veckor börjar skolan och jag vet inte om jag gillar det, jag är snarare skrämd. det känns som om jag inte är ensam om det då jag skulle tippa på att ungeför 95% av alla ungdomar inte gillar skolan. Jag vet att jag inte är redo för tvåan då det ska vara det året som är värst, jag tyckte liksom ettan var jobbig? fast om jag ska se det från den positiva sidan så ska det bli skönt att få lite rutin tillbaka men jag vet inte om det väger upp mot den rädslan som växer inom mig för varje dag som går. Jag är helt enekelt rädd att komma tillbaka till skolan och upptäcka att jag inte orkar med det (=att misslyckas)

På torsdag verkar det som om det bär av till sthlm för att förhoppningsvis shoppa en del. Jag känner mig just nu totalt oinspirerad och jag vet inte vad för kläder jag är ute efter men det brukar ju aldrig vara svårt att hitta kläder man vill ha i sthlm det brukar bara vara den ekonomiska frågan som ställer till det. trots den dispyten hoppas jag på att komma hem med en lite nyare del till garderoben.

Dagens nyhet som kommer en dag försent är den att Jessica åter är tillbaka i västmanland. Det gör mig en aning tryggare samt att jag inte behöver känna mig så ensam på msn på kvällarna. Fast jag vet inte om det är sant då jessica har fått något knäpp och gick och la sig vid 00 igår? Jag antar att jag också ska försöka börja att vända tillbaka dygnet men är det inte lite av grejen med första dagen i skolan att man ska vara dötrött eller totalt jätteflummig pga. just sömnbrist? Fast man kanske inte ska vara så traditionell och försöka lossa på den starka seden eftersom man faktiskt mår bättre av att sova. Faktum är att man då kanske inte skulle tycka att det var lika jobbigt att börja skolan eftersom det inte då skulle vara så jobbigt att ta sig till skolan på morgonen just för att man redan är van vid den tidsrytmen. Men å andra sidan kanske man bygger upp förväntningar på hur resten av skolåret ska vara då det kan leda till en total besvikelse.

Eftersom jag är en biståndsnörd som har fått en förälskelse i Radiohead så vill jag dela med mig av denna underara låt samt video, jag tycker den ha en mening  till skillnad från alla hiphop och RnB-artister där det gäller att vara så påklädd som möjligt för männen och så avklädd som möjligt för tjejerna. jag undrar om det är någon slags underground lite secret contest som går ut på att videon ska vara så vågad som möjligt men utan att det blir censurerad.

Förövrigt gillar jag texten sjukt mycket.

"Im the next step
Waiting in the wings
Im an animal
trapped in your hot car
Im all the days
tht you choose to ignore

You are all I need
You're all I need
Im in the middle of your picture
Lying in the leaves

Im a mouth
who just want to share your light
Im just an insect trying
to get out of the night
Im still with you
because there are no others

You are all I need
You're all I need"

Med trasiga skor och trasiga byxor och med en polisanmälan i bakfickan säger jessica och jag att vi åtminstone lever. Jessica och Jag är för sorgliga för att jag ska kunna dra hela historien men kul hade vi iaf. ochjag vill bara säga att jag har världens bästa föräldrar!

Eftersom jag har fått en önskan om att lägga upp "Criiiip-låten" som jag gjort en egen version av, endast spelad för jessica och Vira än så länge men se upp tänkte jag säga men naturligvis ska man inte se upp utan man ska känna sig otroligt hedrad om man befinner sig i samma rum som mig när jag känner för att köra den här lilla trudelutten. Jessica tycker inte att den här låten var något bra och att Thom Yorke (sångaren) inte har någon känsla när han sjunger men det är ju just det han har enligt min mening. men men, ni får väl se för er själva.

nu drar jag oh jessica till Karlskoga med Lillen =) Vi ska se håkan, hihi. tyvärr har jag missat timo, kom på det lite försent.
 NU DRAR VI!