Edvardssonnummertre

Med nöje har jag nu börjat planera vad som behövs till Peace&Love. Dock kanjag erkänna att jag nog inte hade börjat förns imorgonkväll om det inte var för att Jessica fick magsår förra veckan och för att hon har stressat sönder de senaste dagarna och det tackar jag henne höll jag på att säga men såklart är det inte bra att hon stressar för det är inte hälsosamt. men det jag vill komma till när jag har svamlat klart om allt och inget var från början att det var bra att hon var stressad så att jag kom igång med mitt men jag inser nu att det låter jävligt ego att skriva.

Tidigare ikväll gick pappa igenom hur man använde stormköket. Med min friluftsliviga(?) uppväxt tack vare mina superscouter till föräldrar kunde jag faktiskt redan innan hur man använder ett stormkök men det är alltid bäst att vara på den säkra sidan tyckte jag och min far. Både mamma och pappa hade varsina påsar med hajksaker. Massa små miniskaer som minivisp, minikryddor, minidiskborste, minikonservöppnare. Väldigt praktiska små ting antar jag ^^ Det slog mig också att det var i samlevnad med dessa små ting mina föräldrar har levt livet. Nu kanske jag tog i en aning för att få det att låta mer dramatiskt men de har ju upplevt otroligt mycket och eftersom de var superscouter så var en stor del av det när de campade tillsammans med de små tingen. När jag tänker efter ännu mer så måste jag säga att jag faktiskt är avundsjuk på mina föräldrar. De pratar alltid om hur de var och tågluffade i så många olika länder när de var 16-18 år. Hur roligt de hade med sina kompisar och hur mycket människor de träffade. Min käre fader har faktiskt kvar en kompis från den tiden som bor i Australien och när min bror var där nere och jobbade så bodde han faktiskt hos honom så vart ska mina barn bo när de åker till Australien? De får bo på gatan för att jag aldrig har tågluffat och träffat en viss Andrew som bor i Adelade. Men faktum är att världen inte ser likadan ut som den gjorde då. Till exempel så hade pappa en kompis som liftade ner till Paris. Om man skulle göra det idag skulle man antingen bli våldtagen eller kidnappad och torterad på något psykopatiskt sätt för att sedan endast huvudet bli skickat till mina föräldrar tillsammans med ett hotbrev som säger att de vill ha 700 miljader dollar för att de inte ska ta nästa barn i Edvardssonskaran. Det är orättvist! Jag vill också ha chansen att uppleva de mina föräldrar gjorde och även om jag inte vill lifta till Paris såvill jag kunna ha möjligheten och friheten att kunna genomföra och kunna överleva utan hemska och tragiska men. Nej nu blev det för allvarligt. Det känns osm jag tar mig vatten över huvudet om jag går in i debatten om världens och den personliga frihetens samt säkerhetens utveckling så jag slänger in handduken.